What hurts the most is being so close...
Jag har nog aldrig vart riktigt olyckligt kär... även fast jag inte är det nu.. så känns det exakt som det.
Att vi har helt andra ambitioner i livet gör en stor del till att vi inte kan vara med varandra... han vill koncentrera sig på sitt... och jag får bara ta å tacka å buga. Men det är sjukt svårt... att stå emot det som man verkligen vill..
Men men... jag vet nog egentligen inte ens vad jag vill... men vad ska man göra...?
Jag har nog aldrig känt mig så här handikappad under hela mitt liv...
Jag får lämna det bakom mig... och lita på att ödet har spelat rätt kort.
Ska dra nu.
Hade! <3
!
The scars will heal but the are never going to go away.
Hemma, krossad, rehabiliterad, haft rättegång, börjat skolan och börjar bli uttråkad.
Jag å pojkvännen gjorde slut. En dag efter jag kommit hem. Jag var ledsen i en timme, sen var det över.
Två dagar senare så hade jag min rättegång. Verkade som d gick bra. Jag tror att det lutar åt mitt håll men jag försöker att inte hoppas på något.
Sen har jag vart med kompisar, haft det kul och nu har jag börjat skolan.
Men d har ju vaart såååå sjuuukt nice d me -.- inte. Sjukt drygt. Vi hade brännbollsturneering idag.. vilket va ännu drygare än uppropet igår. Som va segt. Regn sen sol. Sen att bara sitta där å kolla på rutten brännboll, i ca 6 timmar. Uscha buscha.
Ne men nu sitter ja här i soffan med mitt täcke och chillar. Kollar på Tila Tequila repriser.
Skriver någon annan dag.
Hade! Pöss
Bonjour mon chéri!
Hittills har vi varit i Danmark, Tyskland, Holland, Belgien och nu Frankrike. I morgon bär det av igen. Ingen aning om vart. Kanske Paris, kanske någon annan stans. Men det är det som är det fina med att bara åka. Man åker tills man kommer någonstans där man stannar en dag eller två, sen drar man bara vidare. Det är nice. Förutom att för mycket tid med familjen kan gå en på nerverna.
Men nu ska vi dra ut och äta.
Skriver antagligen igen när jag kommit hem!
Au Revoir!
