.

Nu vet jag hur det känns... att vara så nära någon man verkligen tycker om... men ändå aldrig kunna få personen.
Jag har nog aldrig vart riktigt olyckligt kär... även fast jag inte är det nu.. så känns det exakt som det.
Att vi har helt andra ambitioner i livet gör en stor del till att vi inte kan vara med varandra... han vill koncentrera sig på sitt... och jag får bara ta å tacka å buga. Men det är sjukt svårt... att stå emot det som man verkligen vill..
Men men... jag vet nog egentligen inte ens vad jag vill... men vad ska man göra...?
Jag har nog aldrig känt mig så här handikappad under hela mitt liv...
Jag får lämna det bakom mig... och lita på att ödet har spelat rätt kort.
Ska dra nu.
Hade! <3