.

Jag är glad. Jag trivs i min kropp och jag mår faktiskt bra för en gång skull. Alla är oroliga för att jag har gått ner så mkt i vikt, men jag är bara glad för det var på tiden att det hände. Jag kommer i ett par byxor i storlek 28(!), jag har aldrig i hela mitt liv haft under 30 (i mogna dar, när man inte fortfarande lekte i sandlådan å handlade kläder på barnavdelningen). Jag har heller aldrig vägt under 60 kg, det gör jag nu (59 kg), vilket jag är ganska stolt över.
Jag är lycklig. Och jag har inte slutat äta för alla som undrar. Jag äter pizza minst 2 gr i veckan, dricker minst 1 liter cola varje dag och äter godis och chips i jämna mellanrum. Men bara för att jag har blivit vegitarian, börjat gilla att träna och slutat äta allt onyttigheter varje dag, så blir alla oroliga och tror att ja har slutat äta helt och e helt enkellt anorektiker. De som känner mig och umgås med mig varje dag, vet att jag aldrig skulle kunna bli anorektisk, för det första så älskar jag mina kurvor för mkt. För det andra så älskar jag mat alldeles för mycket för att klara av att sluta äta.
Men nu måste jag verkligen göra svenskan.
Hade, pöss <3