Soffan all day long
Att vakna på morgonen och det känns som att huvudet kommer att sprängas, det minsta lilla ljud känns ungefär som en bongo trumma precis bredvid örat och att man inte ens kan röra på sig för att då svimmar man nästan... Är precis det som hände mig imorse. Jag trodde seriöst att jag skulle dö av smärtan. Det är den konstigaste sjukdomen jag någonsin har haft hittills. Började med illamående, sen + hosta och nu det + huvudvärk. Skit vecka asså.
Idag har jag beställt biljetter till Simple Plan som jag och min kära kusin elin ska gå på. Fett kul ^^ det blir min andra konsert inom loppet av en månad. Först är det Bullet For My Vallentine 20/2 med Sara, sen Simple Plan 29/3 ^^ båda kommer att bli as kul :D
Ne men nu ska jag slöa lite till i soffan.
Hade, pöss
Moving on
När jag fikade med älskade Felicia igår så pratade vi om allt möjligt, och när vi satt där och jag lyssnade på henne när hon pratade... så kom jag på att jag är faktiskt ganska bra på att lyssna. Och jag är nästan alltid den som alla kommer till och pratar om sina problem med. Jag har så himla mycket info i huvet om alla, så jag nästan inte ens kommer ihåg allt. Jag tycker att man kan lära känna en person så himla väl bara genom att lyssna på honom eller henne i bara 5 minuter. Ganska kul.
Ne nu ska jag nog fixa klart här sen duscha å fixa håret så det är bra till imorgon ^^
Hade, pöss<3
Ett skratt förlänger livet
Keep going strong
Oavsett hur det kommer att bli, så känns det som att vi har glidigt ifrån varandra på något sätt... Att allt inte är som det var för nån månad sedan.
(okej ironiskt, kollar på mtv där e d en video med Sugarbabes - Change, som handlar om förändring å kärlek, snacka om ironi!)
Jag träffade en gammal kompis på H&M idag när jag va med Lollo. Sabine heter hon och vi har spelat i samma fotbolls lag. Hon va den som fick mig att känna mig som en i laget när jag först började för snart 4 år sen, hon e gullig hon :). Hade inte träffat henne på ungefär ett halv år innan idag. Det var kul att se henne å veta att hon mår bra och har haft det bra.
Men nu ska jag dra
Hade, Pöss
Still waiting..<3
jag vet hur patetiskt det låter, men det är så jag känner just nu. Jag vet att jag kanske kommer att ändra mig om några veckor, om det blir så att vi kommer att gå skilda vägar.. vilket jag inte hoppas på men... man vet ju aldrig. Men jag kan varken sova, äta eller koncentrera mig... jag vet att det kommer kanske bli svårare utan honom :/. Men som mina kära vänner säger; "Du är stark Issa, du förtjänar att vara lycklig och vi älskar dig!" Vad skulle jag göra utan dem? Älskar er allihop<3<3 Ni betyder mest!
Hade, pöss<3<3
Girls, girls, girls
De bästa finns på toppen av trädkronan.
De flesta pojkar vill inte försöka klättra efter de riktigt bra äpplena
eftersom de e rädda att ramla och göra illa sig.
Istället nöjer de sig med de ruttna äpplena på marken,
- som inte alls är lika goda men desto lättare att få tag i.
I och med detta får äpplena i toppen för sig att det är något fel på dem,
- när det i verkligheten är så att de är fantastiska.
Men det gäller bara att ha tålamod och hänga kvar i toppen,
för en dag kommer den rätta killen,
han som är villig att riskera lite för att få ett riktigt gott äpple
och som inte är för feg för att försöka nå det han egentligen vill ha..
Over and over
När man väl blir kär så är känslan för stor för att man kan gå tillbaka att tycka att det bara är en kemisk reaktion.
När man sätter på radion så kan man knappt räkna hur många låtar som faktiskt handlar om kärlek... är det det enda som man kan sjunga om, det verkar som kreativiteten är väldigt begränsad och att alla ska nöta å nöta. Kommer det ens finnas några meningar kvar som man kan skriva utan att utgöra plagiat? Om ca 10 år så kommer det säkert att vara så att alla radio kanaler kommer bara att spela "klassiker", tråkigt värre! Men strunt samma.
Idag tvingade Jossan mig att se på en film när korkade kineser flår stackars hundar (som fortfarande lever!). Som djurvän och vegitarian började jag nästan gråta och spy. Att man ens kan få för sig att först misshandla en hund tills den inte rör sig å sedan hänga upp den och flå den sen bara kasta den på marken. Att det finns så grymma människor som kan ens få för sig att göra så mot ett djur... man blir bara ännu mer deprimerad av denna gråa värld vi lever i. Vi får försöka göra nått åt det också.
Men som man säger: "If life hands you lemons, make lemonade."
Hade, pööss
nööööt
Jag dampar lite smått på att man inte kan gå in på vissa sidor på våra datorer i skolan (vi har fått egna datorer)
MEN PÅ JOSSANS SKA TYDLIGEN ALLT FUNKA!! :@ DIN DATA E DAMPIG JOSSAN (akta dej så att jag inte tattar den ;) )
Jahap... nu sitter jag här och väntar på att uppstarten av ett nytt tema ska börja... det är segt och as tråkit....
men jag ska iaf åka till Bjornen sen ^^ yey!
aja, hade, pöss
Lalala
Jag och Björn bråkade ju i helgen.. som jag sa förut... det känns som att allt är annorlunda nu, fast ändå inte.
Han kom till mig, bara för att jag var ledsen/sur... han vet iaf vad man ska göra, det får han cred för.
Jag var tvungen att dra just när vi hade det som mysigast, för att gå å dömma massa småbarn i handboll... sen spela en match själv. Matchen SÖÖÖÖÖG btw! Jag kommer seriöst sluta på handboll om vi ska fortsätta att vara så här dåliga + att jag tycker att jag suger själv för det mesta, varför ska jag satsa då?
Jag har spelat fotboll också, det var mycket roligare + att jag var en av de bästa i laget så då fick man skit mycket cred och ära för att man alltid var bra på matcher och träningar. Älska fotboll asså, ska nog börja igen när jag har tid. Jag kommer iaf spela as mycket i sommar.
Aja nu ska jag fortsätta min tråkiga dag med religion, samhälle, engelska, matte och historia.
hade, pöösss
Osedd, gömd och bortglömd
Jag var gömd bakom glasögon, hårband och klänningar. Det var jag det, en gång i tiden.
Från att vara blyg och inte säga någonting, till att vara kaxig och stå upp för sig själv och prata allt för mycket.
Jag har märkt att det var verkligen ingen som gillade mig "på riktigt" när jag var liten. I don't blame them, men det har ju gjort mig till den jag är idag. Jag är fortfarande lika osäker som jag var då, jag tycker fortfarande att jag är lika ful och det är en konsikvens av alla elaka kommentarer och all mobbing som ja har genomgått under åren.
Det var inte så länge sedan jag ville att alla skulle gilla mig, jag fick panik så fort någon blev sur på mig och om någon ogillade mig så gjorde jag allt för att få personen att gilla mig igen.
Jag kan inte direkt säga att jag inte är så längre och att jag inte bryr mig om vad andra tycker. Det är klart att jag bryr mig, alla bryr sig. Men jag bryr mig inte lika mycket som jag gjorde förut.
Sammanfattat så är jag glad för att jag är den personen som jag är idag... ska bara bättra på självförtroendet lite ^^
hade Pöösss (Jossan, skolan skulle va skit utan dig. lööv yah! <3)
hallojj
Så ni får gärna läsa det jag har skrivit... jag vill bara få ut allt ur mitt huvud, så om ni är intresserade av det som finns i mitt lilla huvud så får ni gärna läsa. :)
hade pöösss<3
