.

Jag var gömd bakom glasögon, hårband och klänningar.  Det var jag det, en gång i tiden.
Från att vara blyg och inte säga någonting, till att vara kaxig och stå upp för sig själv och prata allt för mycket.
Jag har märkt att det var verkligen ingen som gillade mig "på riktigt" när jag var liten. I don't blame them, men det har ju gjort mig till den jag är idag. Jag är fortfarande lika osäker som jag var då, jag tycker fortfarande att jag är lika ful och det är en konsikvens av alla elaka kommentarer och all mobbing som ja har genomgått under åren.

Det var inte så länge sedan jag ville att alla skulle gilla mig, jag fick panik så fort någon blev sur på mig och om någon ogillade mig så gjorde jag allt för att få personen att gilla mig igen.
Jag kan inte direkt säga att jag inte är så längre och att jag inte bryr mig om vad andra tycker. Det är klart att jag bryr mig, alla bryr sig. Men jag bryr mig inte lika mycket som jag gjorde förut.

Sammanfattat så är jag glad för att jag är den personen som jag är idag... ska bara bättra på självförtroendet lite ^^

hade Pöösss (Jossan, skolan skulle va skit utan dig. lööv yah! <3)