.

Det är seriöst någonting fel på mig... varenda gång jag blir kär lr är i början av ett förhållande så blir jag konstig. Jag blir nästan deprimerad... lr inte direkt deprimerad.. men det känns så. Jag känner mig tom på något sätt. Jag sjunker in i mig själv och lämnar ett tomt skal efter mig. Hela min värld blir i obalans och jag känner mig på något sätt otrygg. Jag blir halvt naiv och får humörsvängningar. Det är helt sjukt. Bara för att jag kommer till en ny tillvaro som jag måste fästa mig vid... och hålla tag i. Och eventuellt, efter ett tag, släppa taget. Men det är något som jag aldrig vill... jag vill aldrig släppa taget... det är antagligen det som är felet. Jag minns för mycket.. och lägger ingenting bakom mig om jag inte absolut måste.
Men nu ska ja sova.
Ha det så bra. Pöss <3