.

Jag vill hitta "sann kärlek" som verkligen håller. När jag tror att ja hittat d... så faller allt isär och allt blir fucked up. 

Jag lyckas alltid bli sårad... vilket sedan gör mig deprimerad... sedan försluter jag mig i ett skal och glömmer bort vem jag egentligen är. Det har hänt om och om igen... 

Det känns som att jag kommer att jämföra alla mina förhållanden med jävla fucking Björn.... jag har sagt det förut och jag kan säga det igen, han var mitt livskärlek (hittills).. jag var så himla kär att det var så sjukt läskigt, jag skulle seriöst kunna ta en kula för honom... så mkt betydde han för mig. 

Efter honom så tillåter inte jag mig själv att bli kär.... de förhållanden ja har haft efter Björn har vart Rebounds.. även fast jag vägrar att inse det. Jag har kommit över honom. Men eftersom han betydde så sjukt mkt.. så kommer han alltid att göra det. 

Jag tror att jag vill vara kär så himla kmt att jag bara inbillar mig att jag är det. 

Jag vet inte ens mitt eget bästa längre. Jag måste sluta upp med det här....

<3