What happened to the good times?
Jag saknar den tiden då jag var känslolös... när allting var så himla lätt. Jag kände absolut ingenting. Björn hade förstört mig så rejält att ja vägrade känna något.
Jag blev aldrig sårad. Fick aldrig för mig att jag hade känslor för någon. Vid vissa tillfällen hade jag varken medlidande eller sympati. Men det viktigaste var för mig.. att jag absolut inte kände sorg.
Det var nog den lyckligaste tiden på ett antal år. Det var nog det underbaraste någonsin.
Jag saknar verkligen att vara som en robot. Det var det jag kallade det. För att jag var så känslokall så kunde jag lika gärna vart en robot.
Fy fan va härligt det var. När jag å Johanna gjorde robot dansen. SAKNAR!!!
DOING THE ROBOT DANCE FOR EVER!!!
<3
Kommentarer
Trackback
