.

Glad ena dagen... krossad en annan. Att samma person kan göra mycket...
Han har krossat mitt hjärta på riktigt den här gången... han har fått mig att faktiskt börja hata honom,...
Jag är inte en sån person, som hatar folk.... men han.... det han gjorde... krossade min svagaste punkt. Jag öppnade mig för honom... och han vänder det emot mig...
För någon dag sedan sa han att han skulle hugga huvudet av sig om jag skulle dö. Att jag betydde så mycket.
Det var iaf vad han sa då. Men hans senaste hadlingar visar totalt det motsatta. Att han faktiskt inte bryr sig.
Han jämför sin histroria med min och anser att jag inte har någonting att komma med. Han anser att depressioner har bara med självförtroendet och osäkerhet att göra. Att man bara får skylla sig själv och att det finns inget som heter psykist sjuk.
Vad är man för vän om man trackar ner på de som är svagare, när man förstör i stället för att hjälpa och skita i när ens vän mår dåligt?
Han sa att han inte var en bra pojkvän. Han är fan ingen bra vän heller!
Innan så hatade jag att han skulle åka iväg. Nu räknar jag månader, dagar, timmar och sekunder.
Jag undviker människan så gott som jag kan. Det är inte direkt något jag kan göra åt att vi går i samma skola. Men jag kan alltid försöka göra det bästa utav det. Som total ignorera honom.
Jag klarar mig utan honom. Människor som honom är inget att bry sig om.
Jag säger bara: tvii på hans så kallade vänskap. Tvii på hans så kallade kärlek.
hade. <3