.

Jag är nog den mest korkade personen som jag vet om just nu... jag förstör mig själv. Jag låter saker äta upp mig innifrån tills jag tar ut allting på mig själv. Jag är väldigt självdestruktiv på det sättet. Jag vägrar utsätta mina vänner för mina depressioner. De kommer alltid i första hand. Vad som än händer. Jag klarar faktiskt av att bryta ner mina problem i slutändan... men ibland blir det för mycket... då börjar jag tänka i helt fel banor. Som leder till att mina vänner lider ändå. Av att de märker att ja mår dåligt. Jag drar ner dem  med mig i mörkret vad jag än gör. Men de är ändå dem som ger mig ljus i mitt mörker. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dem. <3
+ Att jag har fått för mig att jag saknar personer som jag verkligen inte saknar igentligen, utan jag saknar bara den tiden som var just då, när jag var lycklig med dem. Det är ju en inbillning helt enkellt. Usch vad jag hatar när jag gör sånt. Inbillar mig saker. Blää blää...! Och nu känner jag mig fett ensam också... ingen vill prata med mig :/ iof så orkar ja inte ringa alla ja känner heller.. men men... ska ändå upp tidigt.
Ska väll tråka lite till.
Hade. Pöss