.

Jag blev skickad på ett akut besök till BUP i torsdags. Då jag fick sitta och prata med två olika psykologer från klockan två till klockan fem. Sedan kom en läkare som var lika bekymrad som de andra två, de kontaktade mina föräldrar och pappa kom dit sen. Min pappa är och har alltid varit väldigt ovetande, just för att han är väldigt svår att prata med så har jag aldrig berättat något för honom. Han har svårt att prata om känslor, och att visa känslor.  Han har alltid haft det svårt att förstå, han försöker verkligen nu och det märks. Han är mycket lugnare och frågar varje dag hur jag mår. Så nu har både mamma och pappa koll på mig så att ingenting händer. Vilket jag är tacksam för... eftersom jag alltid har tagit allt ansvar själv så har det varit väldigt betungande. Så det är skönt nu, när vi är flera som delar ansvaret. 

Det är precis det jag behöver och har behövt i flera år... nu får jag äntligen den hjälp som kommer att hjälpa mig att gå vidare och må bra.

Finally I'm getting the courage to be free.