.

De som absolut inte förstår mig, de som inte orkar förstå, de som inte frågar och egentligen inte bryr sig. Det är de som jag inte bryr mig om att förklarar mig för. 

Jag är tom som en tomflaska... jag känner mig totalt jävla ihålig och hjälplös. Det känns verkligen som att jag inte kan göra någonting åt det. Jag känner totalt fucking nada och jag blir så arg på det. Min ilska är så stor nu att jag inte kan kontrollera den. 

Jag kommer aldrig, aldrig att kunna ha en hälsosam relation. Ingen vill ha någon som har känslor för en annan. Jag skulle inte heller vilja ha det, ofta man kan umgås med någon man verkligen tycker om, om den personen sitter och tänker på någon annan. Hur kul är det på en skala. 

Rädslan för att erkänna någonting som man verkligen förtryckt, är för stor så man klarar aldrig av att överkomma den. 

Jag vill inte att någonting ska bli fel... så jag håller mig undan allt...