.

Jag är inget annat än medelmåttig. Jag är medel bra på saker, jag är aldrig jätte duktig. Jag är medel smart, medel snygg, medel bra människa, jag har medel mycket kvar av min psykiska hälsa. Jag är bara medel bra på saker som jag gjort i nästan hela mitt liv. Jag kommer aldrig att komma någon stans just för att det enda jag är, är medelmåttig. Jag kan aldrig bli något i handboll, inget med musik, inget inom idrott och antagligen ingenting som kräver en större inteligens. Det känns ju otroligt bra att allt man någonsin skulle kunna tänka sig bli i livet, aldrig kommer att ens komma inom räckhåll. Det känns ju också lagom pessimistiskt.
Jag kommer från lilla landet lagom och är inget mer än lagom.