.

Är så man brukar säga.... lr: "Det går över innan du gifter dig."
Men helt seriöst... ett brustet hjärta... sure, fine det brukar sluta svida efter ett bra jävla tag. Men ofta (iaf för mig) så är det så att ju längre tid som går så saknar man allt mer. Allt det gulliga, att alltid le för att man är så himla lycklig, att vara kär, att inte behöva sova ensam, att alltid ha någon att ringa, att känna det där härliga pirret som aldrig verkar försvinna....
Jag saknar allt mer och mer.... tills jag känner mig så ensam att jag faktiskt tkr om ensamheten.
Ett brustet hjärta är pest och pina, trust me I know. Jag har gjort allt för att glömma.... t.om. försökt ta livet av mig, men som sagt. Jag sitter här än idag och är otroligt glad för att jag faktiskt gör det. Om jag inte hade gjort det så hade jag inte haft alla de otroliga vänner och de underbara minnen som jag har.
"Hjärtesorg är en del av livet" sa min visa moder här om dan. jag kan förstå vad hon menar, det finns både goda och dåliga sidor av kärlek. Men vad vore livet utan kärlek? Vissa anser att kärlek är livets syfte. Att man ska födas, leta hela sitt liv efter "den rätta" och sedan spendera den resterande tiden med den personen. Sedan dö men honom/henne.
Men livet kan vara så mkt mer än så. Men huvudsaken är att man skaffar sina egna erfarenheter, sina egna kunskaper och framför allt, strävar efter SIN egen lycka.
Ta livet med en klackspark, det kommer jag iaf göra.