.

Jag försöker... jag försöker... jag försöker... men jag kan inte. Jag kan inte förstå. Jag förstår ingenting.... jag vill inte va här... jag vill ha personer som jag älskar nära mig... inte 40 miljoner mil bort. Jag vill inte ha det som det är just nu.... allt är fucked up.... vänner som mår som jag... det ska inte va så... ingen ska behöva må så. Spec inte dem... spec inte dem...
Jag har förlorat en del vänner under åren... vill inte förlora fler. Absolut inte dem här....
Det känns som jag har knäppt alla knappar på den känslomässiga tjocka jackan. Ingenting kommer ut... ingenting kmr in. Vad mitt svar är till hur jag mår... så ljuger jag nästan alltid och sätter på den goda minen med ett leende. Jag försöker inte dra ner andra i skiten.... vilket jag alltid lyckas göra. Fler och fler lämnar mig... pga de inte orkar mer.... Jag ställer inga medvetna krav... bara att en vän ska finnas där som jag finns för den. I don't blame anyone for leaving me... jag förstår fullt ut vrf det händer. Jag vet att det kan vara jobbigt att vara med mig på den senaste tiden... men jag lovar er... jag kmr att bli bättre. I promise!
Jag kan ärligt säga att jag har 4 personer som verkligen känner mig helt och hållet i den här världen. Det är Johanna, Jossan, mamma och Elin. De är de enda som faktiskt vet allt och ser allt. De är också dem som ja ser mest. Jag bryr mig om väldigt många... men de här är d som ligger närmst om hjärtat.
Jag hoppar om ni hoppar.