.

Jag vet inte om jag ska känna mig ärad eller om jag ska ta åt mig. Desto fler kommer till mig med kärleksproblem, stora som små. Just för att jag har tydligen var med om alla sätt man kan bli sårad på... jag är experten på krossade hjärtan. Jag har fallit och klättrat upp igen... ett hundratals gr. Jag vet hur det känns helt enkelt.
Men hur härligt är det att veta... att man är bra på någonting som är så hemskt. Bara det är hjärtekrossande av att veta. Att människor tycker att man vet allt om att må dåligt, får en att må dåligt själv. Att man är bra på att må dåligt. Vem vill va bra på att må dåligt är min fråga.
Jag känner mig dock ärad att jag anses vara kapabel till att lösa problem som är så pass djupt personliga. Det värmer också lite att jag är någon folk tänker på när de behöver prata, främling som vän, båda kategorierna brukar känna att de kan öppna sig för mig och att jag håller käften. Vilket jag gör.
Om folk är öppna mot mig så måste jag ju vara öppna mot de eller hur? Så det är bara att buga och bocka, tacka och le.