Turn around and never look back

Jag är trött på allt. Trött på mitt liv, trött på hur folk beter sig, trött på kärlek, trött på skolan, trött på handboll.
Jag vill flytta utomlands, utan att säga någonting till någon och bara åka iväg å byta liv totalt. Jag orkar verkligen inte längre.
Jag har blivit känslokall igen, byggt upp mina murar. Min killkompis sa: Herre gud... någon har verkligen förstört dig rejält.
Vilket min psykolog också sa, "du har så himla mkt kärlek att ge så du ger dig in för fullt med allt som insats. Och därför kan det lätt bli så att du blir sårad. När du blir sårad, så skärmar du av dig från känslor, för att inte riskera något mer av dig själv."
Jag vet att det är så, är fullt medveten om det. Därför blir det aldrig bättre, det blir som en ond cirkel. 
Det värsta är... att jag har ingen aning om vart jag ska ta vägen... jag är så jävla lost just nu. Jag vill bara springa så långt mina ben kan bära mig och försvinna från verkligheten. Jag vill rymma bort från den värld jag kallar för vardag och aldrig, aldrig, aldrig komma tillbaka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0