You make my head go round, right round.
Vad i helvete... absolut ingenting funkar... jag mår piss och allt blir bara sämre och sämre. Min data har laggat sönder... skolan suger, vänner dissar...
jag orkar inte mer.. jag orkar verkligen inte mer.
So I guess you gave up huh? Som det verkar gav du upp. Dissat mig snarare. Är det svårt, att faktiskt säga någonting i stället för att bara ignorera mig. That's just NOT OKAY. Ingen direkt aning vad det var som fick dig att ändra dig... it just sucks. Du har gjort mig riktigt jävla förvirrad och jävligt lack.
R.E.S.P.E.C.T
Det finns något som kallas för ömsesidig respekt. Respektera mig, så respekterar jag dig.
I'm gonna tip and sew my self in misery
Forever to bleed, forever to bleed, forever to bleed, forever to bleed. You couldn't see, you didn't know, and that is just such a crying shame. You should have known what you've left behind. I'm not the same person who I used be, I've changed.
You know that I'm a risk. I feel sorry for you if you fall for me. You know exactly what you're getting your self into, I told you from the start, but you've stayed so far.
I'm hard as stone, no feelings what so ever. It's going to take a while before I'll open up completely and let you in.
As I said, I have no feelings. I am as empty in my heart as a fat kid's cookie jar. I feel as dead as the dead sea. There's not really anything left. The only time I feel alive, is the time when I feel pain. And that isn't anything I ever want to feel again, so I am protecting my self with the no-feelings thing.
There's nothing left of me to brake down. I won't blame you if you leave. I won't blame you if you stop caring for me. I'm used to it by now.
All I can do really, is just hope that you'll stay. Just for once... one that will stay.
Who will save the hero, after she saves the world?
Vem kommer att rädda mig när jag faller riktigt hårt... Jag kommer absolut inte att klara av det själv... Det känns som jag faller mer och mer för varje andetag jag tar. Allt bara svider och gör ont. Varenda liten tanke känns får det att kännas som jag brinner.
Jag tänker för mycket på döden, försöker att skrämma upp mig själv så jag slutar att längta.
Kommer någon att kunna ersätta mig, vara lika dan som mig. Kommer jag förstöra de liv jag lämnar kvar. Vad händer om jag väljer att stanna, vad händer om jag väljer att försvinna. Klarar jag av det här eller kommer jag att kämpa mig själv till döds. Allt det där är bara fåtal av sakerna jag tänker dagligen.
Jag är så jävla lost, jag känner mig så otroligt tom och allting känns så meningslöst.
Satt i en timme på MFU idag med mamma, pappa och två psykologer. Då var jag tvingad att rota i all skit som någonsin har hänt i min familj, hur jag aldrig kunnat prata med pappa eller hur mamma alltid förväntat sig att jag ska vara "the good kid". Efter ca en kvart börjar jag att stört grina och det slutade aldrig rinna, jag var tvungen att behärska mig ordentligt för att inte bryta ihop totalt. Mamma säger alltid att jag ska tänka på det positiva, men om man inte tar itu med det negativa så kan man aldrig se den positiva sidan, så fick jag mina tankar bekräftade av Marieann psykologen.
Det hemska är, att jag skyller fortfarande allting på mig själv. Det är mitt fel att jag var utstött, det är mitt fel att jag mår dåligt, allting är mitt fel och mitt ansvar. Jag har räddat mig själv från elände, tagit hand om mig själv, tagit för mycket ansvar och har alltid stått för mig själv.
Jag klarar inte av mer, jag försöker verka stark. Jag sätter på mig masken och går ut. Men jag klarar inte mer... jag kommer få ett riktigt psykbryt när som helst. Känner redan tårarna bildas och halsen klumpa igen sig.
I don't think that anyone really knows...
Don't even begin to think that you're irreplacable
Jag är alltid den som finns där. Jag är en sådan person som alla känner att de kan förlita sig till och prata om sina känslor med. Ibland kan det vara skönt att vara den personen för folk. Tack och lov har jag sådanna vid min sida också.. så jag är inte helt ensam. Förhoppningsvis kommer mina närmaste vänner vara där ända in i slutet. Det tänker jag iaf vara.
Jag har en del nyfunna vänner nu för tiden också. Ända sen alla mina känslor försvann, försvann också alla fördomar om folk. Så jag bryr mig inte om vad folk säger om varandra. Jag vill lära känna någon, bilda min egen uppfattning, sedan kan jag yttra mig. Jag hatar när människor har förutfattade meningar om varandra och snackar skit.
Härom dagen fick ja veta en sak som gjorde mig riktigt jävla pissed. Min kk, eller rättare sagt, föredetta kk, Alexander har haft sex med en bekant till mig. Jag och Alex va kk i ett år, vi hade ett tyst avtal, att ingen av oss skulle ha sex med någon som den andra känner. Det var i alla fall så jag har uppfattat det. När han berättade vad han hade gjort och märkte att jag blev äcklad, så ångrade han sig. Jag svor på att jag aldrig skulle röra honom igen. Då blev han sur och gick och knulla henne igen. Jag har inte pratat med honom sen dess. Kommer antagligen inte att göra det heller. Har bättre saker att göra.
Everything is gone now, don't worry you're free
Alla känslor är nu helt borta, var tvungen att erkänna för mig själv sedan erkänna för honom, så jag skulle kunna komma över dem. They are now totaly blown away. Allt e borta. Skönt för mig, så slipper jag bry mig. Borde kanske informera honom om det, så kan han sluta ignorera mig. Äntligen är allt lidande över...
Nu är det bara skolan jag måste klara av också.
Beyonce Knowles i Globen 13 maj 2009
Underbart, sjukt jävla underbart! Bästa konserten jag vart på! Härlig stämning, sjukt bra låtar, underbar underhållning, nice dancing och självklart Beyonce med hennes otroliga röst som ekade i globen. Beyonces konsert fick fem av fem, hon har blivit jämförd med Tina Turner. Men det är omöjligt att jämföra Beyonce med någon, hon är egen. Hon är 100% unik!
Hon avslutade starkt med de rysnings framkallande orden:
I am, I am, I am
Yours
Helt VG
HELT FUCKING VG VA FAN ÄR DET HÄR!?? JAG DÖR. JAG SVÄR JAG DÖR! OMFG
JAG BEHÖVER CHOKLAD!!!!
Chocolate, you could have been my true love, but NO!
Hur mkt choklad kan man äta för att man ska börja må bättre? Det är något som ja testar just nu. Har ätit en hel påse Maltesers och en hel 200gr Apelsinkrokant, and I'm still not happy. Damn. Test failed.
Ahap, tyvärr så kunde man inte hitta lyckan genom choklad. Kunde det inte vara så lätt? Fan också.
Aja, men jag kommer ändå alltid att trösta mig med choklad även om man får miljoner finnar på köpet. LOVE LOVE LOVE
Even if you say it's gonna be alright, still you hear me say I want to end my life.
Jag känner mig så liten. Andra får mig att känna mig liten, hela tiden. Trycker ner mig, säger allt för att få mig att känna mig underlägsen. Det är det värsta jag vet. När man får höra skit, varje dag. Jag känner mig som en liten ärta jämfört med de runt omkring mig.
Jag känner mig dålig hela tiden, dum, korkad, ful, sämst. Jag vet att jag inte är något av d där. Men jag känner mig så när folk runt omkring mig säger sånt.
Allt blir bara svårare och svårare, jobbigare och jobbigare. Och det känns bara som att allt går nedför, vad jag än gör.
Men det kommer säkert bli bättre med tiden... får jag hoppas....
Älskade sjöstaden <3
Hammarby Sjöstad är underbart, älskade omgivning. Oavsett regn eller om det är sol så är det vackert.
Visar det med några bilder. :)
Got my hands in my pockets and my head in the clouds
Alla gör vi mindre bra saker om och om i livet. Det känns som att jag gör dem konstant. Vad jag än gör nu förtiden så känns det som att allt är fel. Vad jag än säger så gör jag någon besviken med mina ord. Jag kan aldrig göra någonting rätt, det är precis så det känns. Hela mitt liv känns som en storm som aldrig slutar.
Det känns som att hälften av mig är borta, för att aldrig komma tillbaka igen. Jag är tom, jag har ett tomrum inom mig som aldrig kommer att fyllas. Allt som jag går igenom, bryter ner mig sakta och tar delar av mig... ja kommer vara totalt borta INNAN jag dör.
Jag vet inte hur mycket jag klarar av...
