PAYBACK'S A BITCH
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA JAG TROR INTE JA HAR GARVAT SÅ HÄR MKT PÅ LÄNGE!
BJÖRN SER UT SOM E JÄVLA VRAK XD HAHAHAHAHAHAHAAHAHAHAHHA OCH JAG ÄR SJÄLVKLART 20 GR SNYGGARE ÄN VA JA VA DÅ XD HEEEEREEEEEE GUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUD!!!!! FYYY FAAAN VA JA GARVAR! HAHAHHAHAHAHAHAHAHAA
GOD KVÄLL!
Happy pills coming my way
Känns som att jag är dömd att vara ensam. Me, my self and I forever and always.
Jag får anti-depressiva på torsdag nästa vecka. Ska bli underbart. Äntligen fri.
100% all the way
Nu har vi lagt ett flertal år i Bolton bakom oss och hoppas på en härlig framtid i Bajen. 
Idag var första träningen med hela Bajen gänget, hela DJ (vi från bolton), hela FA och några dam spelare.
Jag tror att när vi får spela ihop oss ordentligt så kommer allt bli skit bra. Vi kommer säkert äga sommar serien och eken. Ja hoppas iaf det!
Jag hoppas verkligen om vi tränar hårt och kämpar hela tiden så kommer vi att komma långt, no doubt about it.
Så nu kör vi tjejer!
Attention whore! You are a attention seeking drama queen!
I bland kan man vara så blind. Så naiv att man vägrar inse något som är så fel. Att tracka ner på andra är för att lyfta upp sig själv, för att man är osäker. Alla snackar skit. Om någon nekar till det så ljuger dem för sig själva. That's the truth and we all know it.
Men ärligt talat, jag är så trött på folk som snackar skit om andra när dem vänt ryggen till. Självklart finns det olika definitioner på vad som är att snacka skit. Men borde inte det egentligen vara att säga någonting negativt för att få den andra personen att verka sämre än en själv? Det är vad jag definerar att snacka skit.
Om någonting har hänt med en kompis t.ex. som är en negativ händelse, då måste man ju få berätta av sig så att det inte gror inombords. DET är inte att snacka skit.
Jag känner sjukt mkt folk som använder mig som vägg för att snacka skit till. Vilket är sjukt jobbigt. Jag vet säkert hundra saker om vad varje person stör sig på om respektive personer runt om kring mig.
Det är en otrolig börda att bära. Vem fan vill höra skit om personer man bryr sig om och tycker om??
Men det värsta är, när någon snackar skit och inte kan stå för vad man har sagt. Det är få personer jag känner som kan snacka bakom någons rygg å sedan säga exakt samma ska till dess ansikte. Om man överhuvudtaget ska yttra sig, ska man kunna yttra sig åt alla håll.
Släck ljuset för världen! 20,30 - 21,30!!!
Jag släcker, släcker du?
MMMMM GÖÖÖÖÖTT
Idag var en otroligt seg dag, jag går upp (för sent), kommer för sent till att upptäcka att våran träning är flyttad. Sen åker jag å josse till min tandreglerare, som tar bort skit mkt saker på min tandställning. Sen begav vi oss till skolan, åt lite mat. Hamna på bajs tråkig geografi sen matte prov (vilket jag klara av! yey!). Sen drog jag, josse å nadja till söder å satte oss på espresso house. När vi kommit på att vi måste plugga så drar vi oss hemmåt.
Nadja följde med mig hem och vi gjorde ett otroligt misslyckat försök till våfflor. Dem blev hårda och smakade knäckebröd XD har nog inte haft så kul när jag lagat mat i hela mitt liv XD hahah :P
När vi faila d så gick vi ner till hamburger baren å köpte pommes :P sen åt vi, kolla på that 70's show. Sen tog vi en promis bort mot henkan å satt där i mer än en timme å snacka bajs :) d va nice att umgås med henne^^
Nu sitter jag och lyssnar på mig själv prata inför nationella proven imorn, muntliga delen -.-
BAJS MMMMM GÖÖTT ME GLAAAASSS
Cada día es una nueva forma de tortura
Livet är tortyr ibland. När man är is-kall i sinnet och har inte en aning om vad som är fel. Att varje dag sitta och stirra in i en vägg, helt utan känslor, helt utan tankar och en ständig undran vart man har tagit vägen. Man känner sig helt tom och känslokall. Jag känner mig helt instängd i mig själv och avskärmad från andra.
Mina känslor går i vågor, det enda som krävs för att jag ska krypa tillbaka i mitt skal igen är en liten komentar. Jag känner mig som en rädd liten sköldpadda.
Jag tror inte att någon vet hur ansträngande det är för mig att le och skratta. Jag kan kolla på bilder som brukar beröra mig, som brukade göra mig tårögd och ja rör inte en min. Jag känner verkligen ingenting.
Jag saknar inte någonting som jag älskat, för jag kommer inte ihåg den känslan. Jag saknar inte sorg, jag saknar inte kärlek. Men hellre känslofull än kanslokall.
Tacka gudarna för mediciner och psykiatiker.
If you seek madness, look over to USA.
Hur långt ska amerikanarna gå egentligen??? Dem har verkligen inget annat bättre för sig än att leta efter dolda budskap i låtar och annat skit! Men herre gud!! KAN NI SKAFFA ER ETT LIV!!
Deras nya offer var Britney Spears nya låt If you seek Amy. Dem anser att om du sjunger orden snabbt så blir det: "fucking me". Eller va fan dem babbla om. Fox News gjorde ett helt jävla nyhetsinslag om hennes låt. Och den unga kvinnan som sitter där, övertydligt pryd och religös, tjatar om att det är farligt för barnen att höra en låt där orden hörs "så tydligt". Den här kvinnan har ett eget debatt program på kanalen FOX. Det är otroligt konstigt att "alla" föräldrar reagerar på en sådan låt, som är harmlös jämfört med alla andra låtar som de sjunger tydligt om knark, sex, horor och som att pengar är allt. Där kan man säga att man får en skev verklighetsbild om man lyssnar på sådant som barn. Jag tycker iaf att det är absurt hur paranoida de är. Men jag tänker låta er skaffa er egen uppfattning.
Nedanför lägger jag upp FOX nyhetsinslaget och Britneys egen video. Watch and laugh.
Hate - Plain White T's
!
FUCK OFF AND DIE DIN BAJSIGA SATE! HOPPAS JAG ALDRIG ALDRIG FÅR HÖRA ETT ENDA JÄVLA ORD IFRÅN DIG! DIN VIDRIGA LÖGNHALS!!!!
STICK OCH BRINN!!!
I'M BETTER OFF WITHOUT YOU FUCKING SVIN
I belong to me.
Varför ska man "ge" bort sitt hjärta till någon man älskar? Om man älskar någon finns den i hjärtat och förhoppningsvis så är det ju ömsesidigt. Man ska inte behöva tillhöra någon för att känna sig älskad och uppskattad. Man ska få känna sig uppskattad varje dag i livet, av vänner, familj etc. etc.
Livet är underbart, man ska ta vara på det. Man ska leva sitt liv för sig själv, enbart för sig själv. Under mina depp tider har jag fått höra att jag skulle leva mitt liv för de som fanns i mitt liv. Men varför då? Ska man göra allt i livet för dem också? Skulle jag jobba för deras skull, hitta lycka för deras skull, ha kul för deras skull? Låter totalt absurt i mina öron. Livet är enbart för en själv. Man ska stå stark och inte låta någon bryta ner en. Man ska tro på sig själv, att man klarar allt. Uppnå sina drömar och köra sitt eget rejs. Hur skulle livet vara om man bara tänkte på de runt om kring sig? Nu menar jag inte att man ska vara totalt jävla ego, men i vissa stunder ska man faktiskt vara det. Det är inte nödvändigt att tänka på sina nära å kära hela tiden.
En sak som jag har lärt mig är att inte älta runt saker. Det som sker sker och det finns inget vi egentligen kan göra åt det. Vi får låta det gå som det går och ta en dag i taget. Se frammåt är nyckeln till framgång.
With every breath I take, I'll grow stronger and take one step forward. I'll keep walking until I'm exactly were I want to be.
The old me is dead and gone
Varför ska man tjura över killar som helt enkelt är totala svin? Jag kan inte ens räkna alla de nätter jag gråtit över diverse omogna pöjkar. Hur många kompisar som jag sett falla till botten för att sedan sakta klättra upp igen, och hur många gr ja har störtat ner själv. När man verkligen vill något, och ger sig helhjärtat in för kärleken, så blir man lättare sårad.
Man binder fast sig känslomässigt till någon och intala sig att det är större än vad det faktiskt är. Och när det inte blir som man tänkt sig så gräver man ner sig tills man inte klarar av mer. Sorgen och besvikelsen kväver en till en sådan frustration att man tar desperata utvägar som verkar vara de enda. Jag har själv vart där.
Livet är svårt, det vet vi alla. Men i alla de mörka stunderna får vi koncentrera oss på de små ljusen vi faktiskt har. Det är sjukt svårt att vara positiv men det är något som krävs för att gå vidare från allt det mörka.
Jag har lagt allt mitt mörker bakom mig och ser framåt mot en ljusare framtid. Jag skrattar bort sorgen inom mig och går vidare. Jag lämnar allt dåligt till att bli historia.
Let the past be the past, and look forward for things to come.
I miss you
Älsklingen
Tina å jag för flera år sedan <3
Stumble and I fall
Varenda gång jag slutar tänka på hnm... så kmr det något som påminner mig om hnm. Jag vill inte göra annat än att blunda så kan allt försvinna. Jag mår skit av saknaden och jag har ingen aning om vart jag ska ta vägen. Känns som jag springer runt i cirklar.
Vi hade inget ordentligt avslut. Vilket suger. Det gör det så sjukt mkt svårare att gå vidare.
Jag önskar bara att allt hade vart annorlunda och att jag får äta godis. Om jag skulle tröst ätit, som jag brukar göra, skulle jag antagligen ligga i sockerkoma.
Jag å min kompis Bella har nämligen en överrenskommelse att inte proppa i oss någonting med tillsatt socker i. Inget godis, inga chips, ingen glass, inget naturgodis, ingen läsk. So no sugar for me. Vilket gör mig lättare förbannad, sockerberoende som jag är. Live just got a hole lot harder.
They say, time heals everything. But I'm still waiting.
Vad ska jag säga. Om jag skulle säga att jag inte saknar honom, så skulle jag ljuga. Om jag skulle säga att jag hatar honom, skulle jag ljuga. Om jag skulle säga att mitt liv är bättre utan honom, så vet jag inte. Om jag skulle säga att jag mår bättre utan honom, så vet jag inte.
Jag kämpar verkligen som satan för att sluta tänka på honom, jag målar på ett leende och skrattar bort allt.
Men hur långt ska det behöva gå. Om jag ska må sämre än innan, att ja måste börja med mediciner. För jag känner att det börjar dala nedåt. Ganska rejält. Jag börjar bli som jag var förr, ett tomt skal med inga känslor.
Jag hatar att jag blir så här. Att jag alltid ska vara så jävla stark och aldrig låter mig själv visa de känslor jag egentligen vll ha ut. Jag plågas inombords men fortsätter bara att le. För att jag vet, att jag klarar av allt. Men kärlek, absolut inte.
Jag är verkligen inte redo för att höra ännu mer blaj blaj. Kan någon i universum vara seriös nog.
"So let me on down 'cause time has made me strongI’m starting to move onI’m gonna say this nowYour chance has come and gone and you knowIt’s just too little too lateA little too wrong and I can’t waitBoy you know all the right things to sayYou know it’s just a little too lateYou say you dream of my face but you don’t like meYou just like the chaseTo be real it doesn’t matter anywayYou know it’s just too little too late"Jojo - Too little too late
Hollywood Whore
I can't see straight anymore
Livet är svårt ibland. Speciellt när man är sjukt förvirrad... Och MÄN gör inte saker bättre.
Jag blev sjukt förbannad på Markus igår, så förbannad att jag bara stog på gatan (mitt på söder) och skrek ut min frustration.
Jag har verkligen ansträngt mig för att delvis glömma bort hnm. Jag har byggt upp mina murar igen, det kmr ett ta ett tag att komma igenom dem.
Jag blev så otrtoligt irriterad på att han hör av sig när han är kåt och packad. Det finns inget jag hatar mer än fulla människor. Men att han bara hörde hörde av sig för att få ett ligg... ja vet inte riktigt vad ja ska säga till det....
Jag mår bara dåligt av att tänka på det.... att ja inte e värd mer än ett ligg....
That just breaks me apart....
Mina älskade kusinbarn <3
Evelina och Emmy <3
Turn around and never look back
Jag är trött på allt. Trött på mitt liv, trött på hur folk beter sig, trött på kärlek, trött på skolan, trött på handboll.
Jag vill flytta utomlands, utan att säga någonting till någon och bara åka iväg å byta liv totalt. Jag orkar verkligen inte längre.
Jag har blivit känslokall igen, byggt upp mina murar. Min killkompis sa: Herre gud... någon har verkligen förstört dig rejält.
Vilket min psykolog också sa, "du har så himla mkt kärlek att ge så du ger dig in för fullt med allt som insats. Och därför kan det lätt bli så att du blir sårad. När du blir sårad, så skärmar du av dig från känslor, för att inte riskera något mer av dig själv."
Jag vet att det är så, är fullt medveten om det. Därför blir det aldrig bättre, det blir som en ond cirkel.
Det värsta är... att jag har ingen aning om vart jag ska ta vägen... jag är så jävla lost just nu. Jag vill bara springa så långt mina ben kan bära mig och försvinna från verkligheten. Jag vill rymma bort från den värld jag kallar för vardag och aldrig, aldrig, aldrig komma tillbaka.
Kurragömma på IKEA
Jag hörde nog det roligaste på länge idag på tunnelbanan. Det sitter fem killar i typ 20års åldern i sätena bakom mig och dem snackar ganska högt om vad för kul dem skulle hitta på.
Dem pratade om, att leka kurragömma på IKEA! De skulle dra ihop minst tjugo pers å dra dit. De skulle springa runt, gömma sig och leta ända tills det blev natt och till slut sova över där. Så satt dem å hitta på vad de skulle säga om vakterna kom på dem eller om larmet gick.
Jag kunde helt seriöst inte hålla mig för garv när dem snacka om det. Ja satt och små fnittra med min bok i handen.
Hoppas verkligen att ja kan roa mig på det sättet när jag är i den åldern. Det skulle ju vara så sjukt jäävla kul om man faktiskt gjorde det. Släpper skolan å jobbet för att leka lekar med polarna, sjukt nice!
hah kläm på den du
"Moster"
Min kära kusin skickade ett medelande till mig idag och hälsade att hon hade fått sina tvillingbebisar. Dom kom idag och ska heta Evelina och Emmy :) kmr säkert bli otroligt fina flickor :)
JAG ÄR TYP MOSTER :D YEEEEEEY
The worst
Det värsta som, absolut ingen vill höra... fick jag höra får någon timme sedan...
We need to talk...
The ten things I hate about you
Varför väntar jag på något, som jag vet... ALDRIG kommer att hända? Har inte pratat med Markus sen jag åkte därifrån... i lördags förmiddas... jag saknar honom... men han verkar inte bry sig...
Jag är ju så otroligt envis också... jag vägrar höra av mig till hnm... jag väntar på att han ska höra av sig.
Tanken på att han inte ens förmår sig på att skicka ett sms.. att han inte ens lägger en liten tanke på mig... att han inte saknar mig ens lite grann... sårar mig mer än vad jag vill erkänna...
Han får mig att känna mig osäker... som jag var för flera år sedan. För att jag inte vet vart jag har hnm så blir det bara värre.
Det känns som ja tänker på hnm hela tiden.. och när jag får tanken: "ska jag skicka ett sms kanske?". Så slår ja bort den lika snabbt som den kommit. Jag känner mig som en jävla toffel, ja har tofflat efter honom ända sen jag träffade honom första gången.
Det konstiga är... att vi inte kännt varandra särskillt länge.. men jag saknar honom sjukt mkt.
Jag saknar alla små saker han gör; hans mimspel, hur han förklarar saker, hur han ler när han är riktigt glad, hur han små dansar för att lätta upp stämningen, hur han drar bort en hårslinga från min kind.. bara för att få röra vid mig, hans små ljud, hans blick när han försöker få kontakt med mig, hans min när man kysst honom, hur han håller om mig och hur alla dessa små saker får mig att gilla honom så sjukt mkt mer.
"Mostly I hate the way I don't hate you, not even close, not even a little bit, not even at all."
Ten Things I hate about you.
Thunder - Boys Like Girls
Love love love love love love <3<3
Dagens citat
"Din klitta suger! Gå till Micke och byt den!"
Jossan
