You were wrong from the start...
You don't know what you got... until you'r missing it a lot...
What you put me trough was hurtful...
Fredags chill
I fredags var det chill "fest" hos min kära vän.
Vi började dagen med en chillad handbollsträning. Sen skiljdes vi åt och drog vi hem och duschade. Sedan möttes vi upp igen vid skanstull och tog en fika. Sedan skiljdes vi åt igen och möttes upp igen på kvällen hemma hos henne.
Vi gjorde lite mat till mig och gjorde iordning lägenheten för festen.
Senare på kvällen (runt 20-20,30 snåret) så kom alla tjejer. Vilket gjorde festen till en tjej fest i ungefär mer än en timme. Sedan kom alla grabbar. Vilket jämnade ut festen på östrogen nivån mkt mer.
Det var en sjukt trevlig kväll. Å d va nice å träffa nytt folk / att alla brudarna var där :)
I am beautifully broken. And I don't mind if I show it.
Jag bryr mig inte vad du tkr. Du får tycka att ja e svag och osäker.
Men jag vet. Att jag är stark och att jag klarar av allt jag ger mig på.
Jag vet vad jag är, jag vet vad jag har för problem. Och jag har absolut inga problem att prata om det.
Du får tro vad du vill om mig. Det är ditt problem.
Jag tror att ditt samvete och hela din hjärna försvann under sommaren.
Hoppas att du är nöjd.
Good bye. Old friend.
Falling harder for each time.
Glad ena dagen... krossad en annan. Att samma person kan göra mycket...
Han har krossat mitt hjärta på riktigt den här gången... han har fått mig att faktiskt börja hata honom,...
Jag är inte en sån person, som hatar folk.... men han.... det han gjorde... krossade min svagaste punkt. Jag öppnade mig för honom... och han vänder det emot mig...
För någon dag sedan sa han att han skulle hugga huvudet av sig om jag skulle dö. Att jag betydde så mycket.
Det var iaf vad han sa då. Men hans senaste hadlingar visar totalt det motsatta. Att han faktiskt inte bryr sig.
Han jämför sin histroria med min och anser att jag inte har någonting att komma med. Han anser att depressioner har bara med självförtroendet och osäkerhet att göra. Att man bara får skylla sig själv och att det finns inget som heter psykist sjuk.
Vad är man för vän om man trackar ner på de som är svagare, när man förstör i stället för att hjälpa och skita i när ens vän mår dåligt?
Han sa att han inte var en bra pojkvän. Han är fan ingen bra vän heller!
Innan så hatade jag att han skulle åka iväg. Nu räknar jag månader, dagar, timmar och sekunder.
Jag undviker människan så gott som jag kan. Det är inte direkt något jag kan göra åt att vi går i samma skola. Men jag kan alltid försöka göra det bästa utav det. Som total ignorera honom.
Jag klarar mig utan honom. Människor som honom är inget att bry sig om.
Jag säger bara: tvii på hans så kallade vänskap. Tvii på hans så kallade kärlek.
hade. <3
:)
It's all better now... :)
Kärlek är att undra vad du gör precis just nu...
Nu när hösten är på väg så ser man också fler och fler kärlekspar på gatorna. Så jag tänkte skriva lite om kärlek. I all dess ära. Det som jag kommer skriva är massor med dikter som finns i en liten bok som jag har hemma.
Alla älskar ju trotts allt kärlek.
"Kärlek är att undra vad du gör precis just nu."
"Du får ta mig som jag är. Du får tycka om mig som mig själv.
Även om jag inte är den som du drömde om att möta.
För jag är jag, och det, kan iingen ändra på..
inte ens.. du."
"Kärleken kommer och kärleken går, ingen kan tyda dess lagar.
Men dig vill jag följa i vinter och vår och alla mina levnads dagar.
Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din, din lycka är min och gråten är min när du gråter.
Kärleken är så förunderligt stark, kuvas av intet världen.
Rosor slår ut i den hårdaste mark som sol över mörka gärden.
Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din, din lycka är min och gråten är min när du gråter."
"Jag skulle vilja skicka mig själv till dig.
Skicka mitt liv till dig, dig som jag älskar.
Men det går inte...
Jag skulle vilja skicka efter dig till mig.
Skicka efter allt som har med dig att göra.
Men det går inte heller...
Men jag kan skicka en del av mitt liv till dig.
Jag kan skicka mina ord om min kärlek till dig!"
"Kärleken
är större än oss själva,
liknar lysmasken
- omöjlig att dölja.
Sveper du in den, tindrar den genom höljet."
"Gå aldrig och bli kär, det är bara till besvär.
Först får man krama, så armarna blir lama.
Sedan får man gråta, så kinderna blir våta."
"Du var den rätte för mig. Jag var bara inte den rätte för dig."
"Jag hoppas du inte alls har det bra.
Jag hoppas du ligger vaken som jag och känner dig lustigt glad och rörd
och yr och ängslig och mycket störd.
Och rätt som det är, så får du brått att lägga dig rätt för att sova gott.
Jag hoppas det dröjer en liten stund...
Jag hoppas att du inte får en blund!"
"Kärlek är det enda som blir större när man slösar med det."
Kärlek till er alla... <3
/Isabelle
Lights in the dark.
Jag är nog den mest korkade personen som jag vet om just nu... jag förstör mig själv. Jag låter saker äta upp mig innifrån tills jag tar ut allting på mig själv. Jag är väldigt självdestruktiv på det sättet. Jag vägrar utsätta mina vänner för mina depressioner. De kommer alltid i första hand. Vad som än händer. Jag klarar faktiskt av att bryta ner mina problem i slutändan... men ibland blir det för mycket... då börjar jag tänka i helt fel banor. Som leder till att mina vänner lider ändå. Av att de märker att ja mår dåligt. Jag drar ner dem med mig i mörkret vad jag än gör. Men de är ändå dem som ger mig ljus i mitt mörker. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dem. <3
+ Att jag har fått för mig att jag saknar personer som jag verkligen inte saknar igentligen, utan jag saknar bara den tiden som var just då, när jag var lycklig med dem. Det är ju en inbillning helt enkellt. Usch vad jag hatar när jag gör sånt. Inbillar mig saker. Blää blää...! Och nu känner jag mig fett ensam också... ingen vill prata med mig :/ iof så orkar ja inte ringa alla ja känner heller.. men men... ska ändå upp tidigt.
Ska väll tråka lite till.
Hade. Pöss
Orka vara anonym...
Anonym : "i'm waiting for you..någon gång blir du min."
Vem??
People always leave...
Jag säger som Peyton alltid har sagt :
"Hold on to what you have cause you never know when you might lose that special one."
"Is it me? Am I the reason people always leave? Am I the reason all these things keep happening to me? Maybe I'm just destined to be alone."
"People are gonna disappoint you. I get that, I kind of expect that but I don't know. What if you wake up one day and realize that you're the disappointment?"
"People always leave..."
Hur mycket du än älskar en människa eller hur nära du än står en person. Så en dag kommer han/hon att lämna dig. Ibland för evigt, ibland kommer de tillbaka. Men du kommer aldrig bli densamma och det kommer aldrig att kännas på samma sätt som det en gång gjorde, innan de lämnade dig.
// Isabelle B
Love is a battlefield
"I can take the rain on the roof of this empty house. That don't bother me. I can take a few tears now and then and jus' let 'em out. I'm not afraid to cry every once in a while. Even though goin' on, with you gone still upsets me.
There are days every now and again I pretend, I'm okay. But that's not what gets me.
What hurts the most. Was being so close. And having so much to say. And watching you walk away. Never knowing what could have been. And not seeing that loving you is what I was tryin' to do.
It's hard to deal with the pain of losing you everywhere I go. But I'm doin' it.
It's hard to force that smile when I see our old friends and I'm alone
Still harder; getting up, getting dressed, living with this regret. But I know if I could do it over. I would trade, give away, all the words that I saved in my heart that I left unspoken.
What hurts the most. Was being so close. And having so much to say. And watching you walk away. Never knowing what could have been. And not seeing that loving you is what I was tryin' to do.
I'm not afraid to cry every once in a while. Even though goin' on, with you gone, still upsets me.
There are days every now and again I pretend I'm okay. But that's not what gets me.
What hurts the most. Was being so close. And having so much to say. And watching you walk away. Never knowing what could have been. And not seeing that loving you is what I was tryin' to do."
Jag har återgått till att hata kärlek. Jag har gett upp allt hopp. Har börjat tänka på att det är bara kemiska ämnen som får en att tro att man är lycklig å allt sånt bullshiet. Jag vill verkligen inte vara glädjedödare eller vara så tråkig som tänker så. Men jag har blivit sårad.. och fått drömar om en kärlek som aldrig fanns eller kommer att finnas.
Just för att det har hänt, om och om igen.. så har jag börjat tänka i tankebanor som jag inte tänkt i på över två år, då jag mådde som sämst.
Den personen som har fått mig att känna mig så, var den som jag aldrig trodde skulle få mig att känna så. Han var min vän, men nu vet jag inte vart vi står. Om vi är vänner, någonting mer eller ingenting alls. Har inte pratat med honom på ett tag nu... och det mår jag ännu sämre av. Men att veta att vi aldrig kmr att få någonting... och att han känner samma som mig... dödar mig sakta inombords. Varje gång jag ser honom, så känner jag om och om igen hur det gör ont i kroppen... lika ont som det gjorde när han sa att våra känslor måste försvinna.
Jag förstår ingenting. Det gör inte heller någon som jag har berättat för. Ingen förstår. Det gör inte saken bättre heller.
Jag vill bara gräva ner mig i ett hål med bara min ipod som sällskap. Det skulle säkert få mig att må bättre, å då kan jag ju passa på att fixa några fler personligheter när ja ändå har tid.
Ne nu ska ja säga någonting positivt hära: att ONE TREE HILL HAR BÖRJAT IGEN!!! YIIIIIEEEPIIIEEE!!! Och de första avsnittet i den 6e säsongen inleddes med kärlek. ofc... -.-. Men bara för att d e Oth så blir ja lycklig :D d enda som kan göra mig glad nu förtiden.
Ne men nu ska ja slagga.Tidig dag i morn som vanligt, handboll halv nio.
Sussa gott alla sötnouwsar.
Pöss på er <3<3
Västerås, åh härliga Västerås
Ahap. Då har man vart i Västerås hela helgen. På ett träningsläger med ca hälften av laget och utan tränare. Sjukt meningslöst men också sjukt roligt. Vi hade två träningar både lördag och söndag, det gick inte så bra i början men till slut så blev det jätte lyckat och vi satte alla övningar. Man kan faktiskt inte förvänta sig något när vi varken hade någon tränare eller visste vad vi skulle göra. + att det tog minst 20 min att gå till hallen, oavsett va d nu står i alla mail!
Mellan träningarna så åt vi mat och sov/ vilade, men på kvällen drog vi ner på stanoch köpte massa godis å läsk. (Även fast det var ett förbud mot det under träningslägret). Små barnen klagade men då sa vi bara: Haha, aha. Vi e äldre än er. sen räckte man ut tungan så blev de tysta XD haha ganska kul.
Att spela tecken med Anni är nog det roligaste jag har vart med om! hahah XD hon satt och skrek hela tiden att jag å jessica hade par, sen dampa hon på små saker att man tog sig i ansiktet XD hahahha det var sjukt kul XD hon spelade också med 4 olika killar, och hon dampade på varenda en XD hahhahaa fuck u tå anni :P hahha XD hahaha!
Sjukt rolig helg, fast man trodde att den skulle suga. Men träningsverk har jag i alla fall fått med allt det roliga.
Men nu ska ja käka lite mer chips å dricka cola ;)
c ya! <3
What hurts the most is being so close...
Nu vet jag hur det känns... att vara så nära någon man verkligen tycker om... men ändå aldrig kunna få personen.
Jag har nog aldrig vart riktigt olyckligt kär... även fast jag inte är det nu.. så känns det exakt som det.
Att vi har helt andra ambitioner i livet gör en stor del till att vi inte kan vara med varandra... han vill koncentrera sig på sitt... och jag får bara ta å tacka å buga. Men det är sjukt svårt... att stå emot det som man verkligen vill..
Men men... jag vet nog egentligen inte ens vad jag vill... men vad ska man göra...?
Jag har nog aldrig känt mig så här handikappad under hela mitt liv...
Jag får lämna det bakom mig... och lita på att ödet har spelat rätt kort.
Ska dra nu.
Hade! <3
!
ÅH JAG MÅSTE SLUTA TÄNKA!! SNÄLLA HJÄRNA!! EMERGENCY SHUTDOWN!!
The scars will heal but the are never going to go away.
Hemma, krossad, rehabiliterad, haft rättegång, börjat skolan och börjar bli uttråkad.
Jag å pojkvännen gjorde slut. En dag efter jag kommit hem. Jag var ledsen i en timme, sen var det över.
Två dagar senare så hade jag min rättegång. Verkade som d gick bra. Jag tror att det lutar åt mitt håll men jag försöker att inte hoppas på något.
Sen har jag vart med kompisar, haft det kul och nu har jag börjat skolan.
Men d har ju vaart såååå sjuuukt nice d me -.- inte. Sjukt drygt. Vi hade brännbollsturneering idag.. vilket va ännu drygare än uppropet igår. Som va segt. Regn sen sol. Sen att bara sitta där å kolla på rutten brännboll, i ca 6 timmar. Uscha buscha.
Ne men nu sitter ja här i soffan med mitt täcke och chillar. Kollar på Tila Tequila repriser.
Skriver någon annan dag.
Hade! Pöss
Bonjour mon chéri!
Då var man på bilsemester. Just nu sitter jag på ett hotell i Frankrike och jag tackar gudarna för att de har WiFi här.
Hittills har vi varit i Danmark, Tyskland, Holland, Belgien och nu Frankrike. I morgon bär det av igen. Ingen aning om vart. Kanske Paris, kanske någon annan stans. Men det är det som är det fina med att bara åka. Man åker tills man kommer någonstans där man stannar en dag eller två, sen drar man bara vidare. Det är nice. Förutom att för mycket tid med familjen kan gå en på nerverna.
Men nu ska vi dra ut och äta.
Skriver antagligen igen när jag kommit hem!
Au Revoir!
HAPPY BIRTHDAY TO ME!
JAG FYLLER ÅR IDAG!! Jiiippiiieee!! :D
Det ska firas med käk med familjen sen chillkväll med kompisarna, fyy fan vilken bra dag det kmr bli!
Folk har smsat mig sen kl ett i natt :P muchas gracias till alla som grattat mig! :) men dagen är ung, det är tolv timmar och tjugofem minuter kvar tills dagen är slut! :P
Ha de så bra allihopa! För d kommer ja ha!! :D:D <3<3
It's a hard fucking life...
Varför är livet så jävla svårt...? Kan det aldrig bli som man själv vill...? Det händer säkert många... men aldrig mig.
Träffade min advokat idag. Nu vet jag att jag skulle låtit mig bli misshandlad rejält om jag vill att de där tjejerna skulle ha lärt sig att man inte gör så. Fick läsa deras vittnessmål... tydligen så slog dem inte mig alls.. det var bara jag som slog dem hela tiden... helt jävla sjukt att man inte ens kan erkänna vad man gjort. Jag erkände att jag slog tillbaka... men vad skulle jag gjort? Låtit mig bli slagen tills döden kanske närmade sig med stora steg? Skulle inte tro d va.
Sen just för att jag slog tillbaka... så finns det en stor chans att tjejerna blir friade och jag får gå runt och veta att de kom undan. Så jävla sjukt...
Men nu ska ja dra.
Hade, pöss <3
Next stop: Happy town
Om några timmar bär det av. Hem till Svensson i Österunda. Jag vill umgås med henne och familjen :) och ett stort plus är att jag kommer bort från stan. Där det inte finns någon mottagning på mobilen eller svåra problem. Jag lämnar allt det jobbiga hemma. För att komma tillbaka utvilad och problemlös.
Den som vill få tag på mig... kan drömma vidare. Jag får helt enkellt höra av mig till er.
Hade. Pöss <3
Singing in the rain.
Ännu en dag fylld med vatten. Typisk svensk sommar. Fylld med regn och gråa moln. Jag sitter här och kollar ut på regnet... ännu en sjukt tråkig dag i mitt ospännande liv. Bara för att Jocke jobbar, Cici e bortrest, Jojjo är i gnällköping, Alexandra är i Peking... så har jag inget att göra. Jag har stor lust att åka ut på landet och sitta där i stället. Jävla skit Sverige. Kommer få stanna i det här landet tills ja dör verkar det som. Urk.
Ne nu ska ja kolla på film.
Hade, pöss <3
Lycka kommer från hjärtat
Det är seriöst någonting fel på mig... varenda gång jag blir kär lr är i början av ett förhållande så blir jag konstig. Jag blir nästan deprimerad... lr inte direkt deprimerad.. men det känns så. Jag känner mig tom på något sätt. Jag sjunker in i mig själv och lämnar ett tomt skal efter mig. Hela min värld blir i obalans och jag känner mig på något sätt otrygg. Jag blir halvt naiv och får humörsvängningar. Det är helt sjukt. Bara för att jag kommer till en ny tillvaro som jag måste fästa mig vid... och hålla tag i. Och eventuellt, efter ett tag, släppa taget. Men det är något som jag aldrig vill... jag vill aldrig släppa taget... det är antagligen det som är felet. Jag minns för mycket.. och lägger ingenting bakom mig om jag inte absolut måste.
Men nu ska ja sova.
Ha det så bra. Pöss <3
What you put me trough was hurtful...
Vi började dagen med en chillad handbollsträning. Sen skiljdes vi åt och drog vi hem och duschade. Sedan möttes vi upp igen vid skanstull och tog en fika. Sedan skiljdes vi åt igen och möttes upp igen på kvällen hemma hos henne.
Vi gjorde lite mat till mig och gjorde iordning lägenheten för festen.
Senare på kvällen (runt 20-20,30 snåret) så kom alla tjejer. Vilket gjorde festen till en tjej fest i ungefär mer än en timme. Sedan kom alla grabbar. Vilket jämnade ut festen på östrogen nivån mkt mer.
Det var en sjukt trevlig kväll. Å d va nice å träffa nytt folk / att alla brudarna var där :)
Men jag vet. Att jag är stark och att jag klarar av allt jag ger mig på.
Jag vet vad jag är, jag vet vad jag har för problem. Och jag har absolut inga problem att prata om det.
Du får tro vad du vill om mig. Det är ditt problem.
Jag tror att ditt samvete och hela din hjärna försvann under sommaren.
Hoppas att du är nöjd.
Good bye. Old friend.
Han har krossat mitt hjärta på riktigt den här gången... han har fått mig att faktiskt börja hata honom,...
Jag är inte en sån person, som hatar folk.... men han.... det han gjorde... krossade min svagaste punkt. Jag öppnade mig för honom... och han vänder det emot mig...
För någon dag sedan sa han att han skulle hugga huvudet av sig om jag skulle dö. Att jag betydde så mycket.
Det var iaf vad han sa då. Men hans senaste hadlingar visar totalt det motsatta. Att han faktiskt inte bryr sig.
Han jämför sin histroria med min och anser att jag inte har någonting att komma med. Han anser att depressioner har bara med självförtroendet och osäkerhet att göra. Att man bara får skylla sig själv och att det finns inget som heter psykist sjuk.
Vad är man för vän om man trackar ner på de som är svagare, när man förstör i stället för att hjälpa och skita i när ens vän mår dåligt?
Han sa att han inte var en bra pojkvän. Han är fan ingen bra vän heller!
Innan så hatade jag att han skulle åka iväg. Nu räknar jag månader, dagar, timmar och sekunder.
Jag undviker människan så gott som jag kan. Det är inte direkt något jag kan göra åt att vi går i samma skola. Men jag kan alltid försöka göra det bästa utav det. Som total ignorera honom.
Jag klarar mig utan honom. Människor som honom är inget att bry sig om.
Jag säger bara: tvii på hans så kallade vänskap. Tvii på hans så kallade kärlek.
hade. <3
Nu när hösten är på väg så ser man också fler och fler kärlekspar på gatorna. Så jag tänkte skriva lite om kärlek. I all dess ära. Det som jag kommer skriva är massor med dikter som finns i en liten bok som jag har hemma.
Alla älskar ju trotts allt kärlek.
"Kärlek är att undra vad du gör precis just nu."
"Du får ta mig som jag är. Du får tycka om mig som mig själv.
Även om jag inte är den som du drömde om att möta.
För jag är jag, och det, kan iingen ändra på..
inte ens.. du."
"Kärleken kommer och kärleken går, ingen kan tyda dess lagar.
Men dig vill jag följa i vinter och vår och alla mina levnads dagar.
Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din, din lycka är min och gråten är min när du gråter.
Kärleken är så förunderligt stark, kuvas av intet världen.
Rosor slår ut i den hårdaste mark som sol över mörka gärden.
Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din, din lycka är min och gråten är min när du gråter."
"Jag skulle vilja skicka mig själv till dig.
Skicka mitt liv till dig, dig som jag älskar.
Men det går inte...
Jag skulle vilja skicka efter dig till mig.
Skicka efter allt som har med dig att göra.
Men det går inte heller...
Men jag kan skicka en del av mitt liv till dig.
Jag kan skicka mina ord om min kärlek till dig!"
"Kärleken
är större än oss själva,
liknar lysmasken
- omöjlig att dölja.
Sveper du in den, tindrar den genom höljet."
"Gå aldrig och bli kär, det är bara till besvär.
Först får man krama, så armarna blir lama.
Sedan får man gråta, så kinderna blir våta."
"Du var den rätte för mig. Jag var bara inte den rätte för dig."
"Jag hoppas du inte alls har det bra.
Jag hoppas du ligger vaken som jag och känner dig lustigt glad och rörd
och yr och ängslig och mycket störd.
Och rätt som det är, så får du brått att lägga dig rätt för att sova gott.
Jag hoppas det dröjer en liten stund...
Jag hoppas att du inte får en blund!"
"Kärlek är det enda som blir större när man slösar med det."
Kärlek till er alla... <3
/Isabelle
+ Att jag har fått för mig att jag saknar personer som jag verkligen inte saknar igentligen, utan jag saknar bara den tiden som var just då, när jag var lycklig med dem. Det är ju en inbillning helt enkellt. Usch vad jag hatar när jag gör sånt. Inbillar mig saker. Blää blää...! Och nu känner jag mig fett ensam också... ingen vill prata med mig :/ iof så orkar ja inte ringa alla ja känner heller.. men men... ska ändå upp tidigt.
Ska väll tråka lite till.
Hade. Pöss
Anonym : "i'm waiting for you..någon gång blir du min."
Vem??
"Hold on to what you have cause you never know when you might lose that special one."
"Is it me? Am I the reason people always leave? Am I the reason all these things keep happening to me? Maybe I'm just destined to be alone."
"People are gonna disappoint you. I get that, I kind of expect that but I don't know. What if you wake up one day and realize that you're the disappointment?"
"People always leave..."
Hur mycket du än älskar en människa eller hur nära du än står en person. Så en dag kommer han/hon att lämna dig. Ibland för evigt, ibland kommer de tillbaka. Men du kommer aldrig bli densamma och det kommer aldrig att kännas på samma sätt som det en gång gjorde, innan de lämnade dig.
// Isabelle B
"I can take the rain on the roof of this empty house. That don't bother me. I can take a few tears now and then and jus' let 'em out. I'm not afraid to cry every once in a while. Even though goin' on, with you gone still upsets me.
There are days every now and again I pretend, I'm okay. But that's not what gets me.
What hurts the most. Was being so close. And having so much to say. And watching you walk away. Never knowing what could have been. And not seeing that loving you is what I was tryin' to do.
It's hard to deal with the pain of losing you everywhere I go. But I'm doin' it.
It's hard to force that smile when I see our old friends and I'm alone
Still harder; getting up, getting dressed, living with this regret. But I know if I could do it over. I would trade, give away, all the words that I saved in my heart that I left unspoken.
What hurts the most. Was being so close. And having so much to say. And watching you walk away. Never knowing what could have been. And not seeing that loving you is what I was tryin' to do.
I'm not afraid to cry every once in a while. Even though goin' on, with you gone, still upsets me.
There are days every now and again I pretend I'm okay. But that's not what gets me.
What hurts the most. Was being so close. And having so much to say. And watching you walk away. Never knowing what could have been. And not seeing that loving you is what I was tryin' to do."
Jag har återgått till att hata kärlek. Jag har gett upp allt hopp. Har börjat tänka på att det är bara kemiska ämnen som får en att tro att man är lycklig å allt sånt bullshiet. Jag vill verkligen inte vara glädjedödare eller vara så tråkig som tänker så. Men jag har blivit sårad.. och fått drömar om en kärlek som aldrig fanns eller kommer att finnas.
Just för att det har hänt, om och om igen.. så har jag börjat tänka i tankebanor som jag inte tänkt i på över två år, då jag mådde som sämst.
Den personen som har fått mig att känna mig så, var den som jag aldrig trodde skulle få mig att känna så. Han var min vän, men nu vet jag inte vart vi står. Om vi är vänner, någonting mer eller ingenting alls. Har inte pratat med honom på ett tag nu... och det mår jag ännu sämre av. Men att veta att vi aldrig kmr att få någonting... och att han känner samma som mig... dödar mig sakta inombords. Varje gång jag ser honom, så känner jag om och om igen hur det gör ont i kroppen... lika ont som det gjorde när han sa att våra känslor måste försvinna.
Jag förstår ingenting. Det gör inte heller någon som jag har berättat för. Ingen förstår. Det gör inte saken bättre heller.
Jag vill bara gräva ner mig i ett hål med bara min ipod som sällskap. Det skulle säkert få mig att må bättre, å då kan jag ju passa på att fixa några fler personligheter när ja ändå har tid.
Ne nu ska ja säga någonting positivt hära: att ONE TREE HILL HAR BÖRJAT IGEN!!! YIIIIIEEEPIIIEEE!!! Och de första avsnittet i den 6e säsongen inleddes med kärlek. ofc... -.-. Men bara för att d e Oth så blir ja lycklig :D d enda som kan göra mig glad nu förtiden.
Ne men nu ska ja slagga.Tidig dag i morn som vanligt, handboll halv nio.
Sussa gott alla sötnouwsar.
Pöss på er <3<3
Mellan träningarna så åt vi mat och sov/ vilade, men på kvällen drog vi ner på stanoch köpte massa godis å läsk. (Även fast det var ett förbud mot det under träningslägret). Små barnen klagade men då sa vi bara: Haha, aha. Vi e äldre än er. sen räckte man ut tungan så blev de tysta XD haha ganska kul.
Att spela tecken med Anni är nog det roligaste jag har vart med om! hahah XD hon satt och skrek hela tiden att jag å jessica hade par, sen dampa hon på små saker att man tog sig i ansiktet XD hahahha det var sjukt kul XD hon spelade också med 4 olika killar, och hon dampade på varenda en XD hahhahaa fuck u tå anni :P hahha XD hahaha!
Sjukt rolig helg, fast man trodde att den skulle suga. Men träningsverk har jag i alla fall fått med allt det roliga.
Men nu ska ja käka lite mer chips å dricka cola ;)
c ya! <3
Jag har nog aldrig vart riktigt olyckligt kär... även fast jag inte är det nu.. så känns det exakt som det.
Att vi har helt andra ambitioner i livet gör en stor del till att vi inte kan vara med varandra... han vill koncentrera sig på sitt... och jag får bara ta å tacka å buga. Men det är sjukt svårt... att stå emot det som man verkligen vill..
Men men... jag vet nog egentligen inte ens vad jag vill... men vad ska man göra...?
Jag har nog aldrig känt mig så här handikappad under hela mitt liv...
Jag får lämna det bakom mig... och lita på att ödet har spelat rätt kort.
Ska dra nu.
Hade! <3
Hemma, krossad, rehabiliterad, haft rättegång, börjat skolan och börjar bli uttråkad.
Jag å pojkvännen gjorde slut. En dag efter jag kommit hem. Jag var ledsen i en timme, sen var det över.
Två dagar senare så hade jag min rättegång. Verkade som d gick bra. Jag tror att det lutar åt mitt håll men jag försöker att inte hoppas på något.
Sen har jag vart med kompisar, haft det kul och nu har jag börjat skolan.
Men d har ju vaart såååå sjuuukt nice d me -.- inte. Sjukt drygt. Vi hade brännbollsturneering idag.. vilket va ännu drygare än uppropet igår. Som va segt. Regn sen sol. Sen att bara sitta där å kolla på rutten brännboll, i ca 6 timmar. Uscha buscha.
Ne men nu sitter ja här i soffan med mitt täcke och chillar. Kollar på Tila Tequila repriser.
Skriver någon annan dag.
Hade! Pöss
Hittills har vi varit i Danmark, Tyskland, Holland, Belgien och nu Frankrike. I morgon bär det av igen. Ingen aning om vart. Kanske Paris, kanske någon annan stans. Men det är det som är det fina med att bara åka. Man åker tills man kommer någonstans där man stannar en dag eller två, sen drar man bara vidare. Det är nice. Förutom att för mycket tid med familjen kan gå en på nerverna.
Men nu ska vi dra ut och äta.
Skriver antagligen igen när jag kommit hem!
Au Revoir!
Det ska firas med käk med familjen sen chillkväll med kompisarna, fyy fan vilken bra dag det kmr bli!
Folk har smsat mig sen kl ett i natt :P muchas gracias till alla som grattat mig! :) men dagen är ung, det är tolv timmar och tjugofem minuter kvar tills dagen är slut! :P
Ha de så bra allihopa! För d kommer ja ha!! :D:D <3<3
Träffade min advokat idag. Nu vet jag att jag skulle låtit mig bli misshandlad rejält om jag vill att de där tjejerna skulle ha lärt sig att man inte gör så. Fick läsa deras vittnessmål... tydligen så slog dem inte mig alls.. det var bara jag som slog dem hela tiden... helt jävla sjukt att man inte ens kan erkänna vad man gjort. Jag erkände att jag slog tillbaka... men vad skulle jag gjort? Låtit mig bli slagen tills döden kanske närmade sig med stora steg? Skulle inte tro d va.
Sen just för att jag slog tillbaka... så finns det en stor chans att tjejerna blir friade och jag får gå runt och veta att de kom undan. Så jävla sjukt...
Men nu ska ja dra.
Hade, pöss <3
Om några timmar bär det av. Hem till Svensson i Österunda. Jag vill umgås med henne och familjen :) och ett stort plus är att jag kommer bort från stan. Där det inte finns någon mottagning på mobilen eller svåra problem. Jag lämnar allt det jobbiga hemma. För att komma tillbaka utvilad och problemlös.
Den som vill få tag på mig... kan drömma vidare. Jag får helt enkellt höra av mig till er.
Hade. Pöss <3
Ne nu ska ja kolla på film.
Hade, pöss <3
Men nu ska ja sova.
Ha det så bra. Pöss <3
